Tänk dig ljudet av en skördetröskas repetitiva dunkande. De metalliska hjärtslagen från en fabrik som tillverkar alldeles för stora maskiner. Ett gigantiskt ånglok som skrikande bromsar in inför stationen. De återkommande ljudmattorna från ett krig som borde tagit slut för länge sedan. Tillsammans med detta en tungt distad gitarr som låter som om djävulen själv satt och jammade. Visst finns det en viss skönhet i dessa ljudbilder.

Godflesh verkar tycka det, deras nyligen utgivna samling In all languages ger en bild över deras karriär, och det är tungt gung från början till slut. Godflesh består utav den tidigare Napalm Death-gitarristen Justin Broadrick och basisten G.C. Green. De ligger nära Ministry i ljudbild, men där Ministry nosar på speedmetallen drar sig Godflesh snarare åt det långsammare, mer malande hållet och deras rytmer är mer lånade från drum'n'bass-världen än metal-världen.

Godflesh slog genom 1989 med Streetcleaner som blev en föregångare inom genren industriell metall. De har sedan fortsatt att förfina sitt sound och ta in andra influenser, från hiphoppen såväl som synthmusiken, men grundelementen; de tunga gitarrerna, trummaskinerna, samplingarna och den förvrängda sångrösten, har behållts intakta. Den senaste fullängdaren, Us and them kom ut 1999. Samlingen täcker upp hela deras karriär och innehåller även tre outgivna spår (två nya remixar på gamla låtar och en gammal remix på Xynobis från 1994). Rekommenderas för den oinsatte och nyfikne.